fån Johansson 2014 "Om jag någonsin ser en leendes joggare ska jag överväga saken"
Idag var det dags igen för den nu traditionella årliga milen tävlingen. Efter tre år i rad måste det väl snart räknas som tradition? Strartfältet var i år kanske det minsta i antalet hittils men nog var det eliten =) Jag själv fick tyvärr stå över då jag inte är klar med mitt virus ännu. Lite trisst när man tränat för det men å andra sidan har jag inte tränat tillräckligt och skulle förmodligen få en usel tid i jämförelse med de andra. De startande var i turordning: Robban, Lucas, Jenny, Mats, Fredrik och Carina.Robban vann ju förra året och hade med sin den fina vandringspokalen. Lucas sprang för första gången, han har sprungit med innan men inte med eget startnummer och hela milen, han är ju bara 11 år. Jag pausar berättandet med lite bilder
Det här killen sprang förbi oss i ruskig fart med musik i lurarna. Redan efter första varvet hade han sprungit om Robban som startade 2 minuter innan honom.
Här kommer Jenny som nyligen sprungit om Robban därav flinet. Jenny startade 4 efter Robban.
Och här kör Fredrik som vanligt sin pose. Det här är varv 3/4.
Och nu ska jag berätta slutresultat. Carina sprang "bara" 2 varv och fick därför sista placeringen. Robban kom i år sist av de som fullföljde milen med en tid på 59 min vilket ju egentligen är en väldigt bra tid men enligt Robban var det hans värsta mil hittils.Mats kom på fjärde plats på ca 57 min,tror jag. =). Första, andra och tredje platsen var det krig om och det skillde inte många sekunder dem emellan. På tredje plats med bara 20 sekunder efter tvåan kom Lucas (tippad vinnare nästa år). På andra plats, 50 sekunder efter vinnaren kom Fredrik. Och vem är det då kvar, jo 2014 års fån Johansson mästare Jenny Johansson. Ett inristad JJ på skon är ju inte helt fel, hade ju kunnat vara en själv =) Och kolla på bilden på Jenny igen när hon springer, det finns ett citat som lyder: Om jag någonsin ser en leendes joggare ska jag överväga saken"
Vi avslutade med lite korvgrillning det det härliga (lite blåsiga) höstvädret. Efter det åkte vi hem till oss och avrundade med lite rabarberpaj. Toppen dag helt enkelt.
Jag tror vi bestämde att ha loppet i slutet på maj nästa år och att alltid springa i hjorthagen.
Kommentarer
Trackback
