mostwanted

Oftast är det underbart att jobba som djurskötare men ibland är det riktigt tungt och jobbigt. Då menar jag inte fysiskt tungt och jobbigt för det är det alltid utan jag menar psykiskt. I söndags var en sådan dag. Vår ena tacka blev plötsligt sjuk och kunde knappt stå upp trots att hon var pigg och åt på morgonen. Jag märkte det på att hennes två lamm var väldigt hungriga och inte fick någon respons från mamman. Det var en av våra äldsta tackor, Ullstina 8 år. Jag ringde då såklart veterinären för jag vet att det kan gå fort med sådana sjukdomar att djuren snabbt blir sämre. Hon fick också komma in i stallet och jag stoppade i henne vitaminer och energibalans och vatten. Veterinären kunde inte komma än på många timmar sa han =( Typiskt, helg och jour. På eftermiddagen kom han iallafall och gav henne b-vitamin injektioner då han trodde att det var det som var problemet. Vid det här laget kunde inte tackan längre stå upp utan var i princip borta. En kvart efter att han åkt så dog hon. Han trodde själv att hon hade kunnat räddas om han hade kommit dit tidigare. Men det hade gått för långt. Sjukdomen sätter sig på hjärnbalken. Hon kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta min fina Ullstina. Nu har vi två små lamm att ta hand om och nappmata som också de saknar sin mamma.