Att våga drömma
Veckorna har gått och jag är nu inne i vecka 12. Anledningen till att jag inte bloggat är att jag inte vågat riktigt tro att det är på riktigt denna gången.Men ändå har det kännts så himla på riktigt, mycket mer än förra gången. Jag har varit trött så in i bängen. Och täppt i näsan i flera veckor, vilket troligtvis kommer sitta kvar hela graviditeten. Det börjar även att synas lite. Brösten är större och jag har en liten bula på magen som syns i taighta tröjor. Hejdå mina jeans! Tur det kommer en klänningtid nu.
För ett par veckor sedan var vi hos barnmorskan första gången på inskrivning, då tar de lite blodprover och pratar om hälsotillstånd mm. Jag bokade då in ett tidigt ultraljud. I vanliga fall får man inte göra ultraljud förrän i vecka 18 men idag var vi där. Det var så himla underbart att få se det lilla livet i magen. Jag såg hur den rörde sig och hur hjärtat slog för fullt. En stor tyngd släppte. Hon mätte fostret till 46 mm och flyttade då tillbaka mig 5 dagar i graviditeten. Inte stor ännu men man kunde ändå se att det var en liten människa. Ny beräknad tid blir då 17 dec.
Nu är det inte längre en hemlighet.
Kommentarer
Postat av: MaryCaroline
Haha, ja du det där med täppt i näsan känner jag igen :P Är det fortfarande och jag misstänker att det inte kommer att släppa förrän efter förlossningen :P
Trackback
