Tänkte skriva några ord om förlossningen så kan jag glömma den sen.
Natten till 12/12 hade jag regelbundna förvärkar som inte gjorde så ont.
kl 03 går slemproppen.
kl 06:40 går vattnet.
Får en tid på förlossningen där de konstaterar att det är vattnet som har gått men skickar hem mig igen då värkarbetet inte kommit igång. Igångsättning sensast fredag morgon.
15:00 Värkar startar hemma, ca 2-3 på 10 min som håller i sig i ca 45 sek, avvaktar hemma då värkarna går bra att ta sig igenom utan smärtlindring.
19:00 Kommer in till förlossningen, kollar ctg kurva och undersöker mig. Öppen 2-3 cm och har regelbundna värkar. Har också alldeles för högt blodtryck. Får medicin för detta. Smärtlindring TENS- maskin och värmekudde.
21:15 andra laget fosterhinnor tas och efter det så forsar vatten ut hela tiden och jag får börja använda deras gigantiska blöjor som säkert är en halvmeter långa, trots detta så rinner det igenom. Fostervattnet grönt, bebis har alltså bajsat i vattnet.
23:23 mer ont, börjar andas lustgas
00:30 Fortfarande 2-3 värkar på 10 min. Dropp sätes in för att förstärka värkarbetet.
00:56 Lavenemang efter mitt eget önskemål, skitjobbigt att hålla sig till toaletten men helt klart värt det i slutändan.
01:55 Ryggbedövning läggs (Hade inte överlevt utan)
06:00 Sovit ett par timmar efter att ryggbedövningen börjat verka. Frukost, får i mig en macka.
07:00 5 värkar/ 10 min
07:55 tappas på 350 ml urin, har ej kunnat kissa sen ryggbedövningen lagts.
08:00 Livmodertappen utplånad, öppen 6 cm. Jag har fått feber så får alvedon. Sedan ber barnmorskorna mig att hålla mig aktiv, får nya direktiv varje halvtimme, sitta på pilatesboll, stå och gunga i gåstolen mm.
11:10 öppen 7 cm
11:50 tappas på mer urin.
12:30 öppen 8 cm, börjar känna tryck nedåt. Droppet höjs för att förstärka värkarna ytterligare.
13:00 Börjar andas lustgas igen.
13:55 dropp höjs ännu mera.
17:05 Öppen 10 cm, liten kant kvar. Fick provkrysta medans kanten hölls undan. Funkade, den försvann.
18:32 Bäckenbottenbedövning läggs.
19:18 Charlie ute.
Charlie föddes med framstupa kronbjudning, skrek omgående. Krystas ut med handen vid halsläge vilket gör att jag spricker lite, fick sys med 4 stygn. Förlorar mycket blod totalt 1 liter vid förlossningen och några dc till följande morgon. Fick sedan två påsar blod då hb sjönk fort och jag började må sämre.
Vad jag tyckte om förlossningen
Den var hemsk, jag var helt säker på att jag inte skulle klara det och att han aldrig skulle komma ut. Timmarna gick och ingnting hände, det gjorde bara ondare och ondare och jag blev tröttare och tröttare. På slutet under krystningen hade jag extremt svårt att hålla mig vaken. Försvann i lustgasvärlden ett par tillfällen och kunde varken öppna ögonen eller svara även då jag hörde att folk pratade med mig. Grät vid några tillfällen av smärta och hopplöshet och även när det var personalbyte när de barnmrskor jag haft länge skulle gå hem. Danne var superduktig genom hela förlossningen och stöttade mig bra. Försökte tvinga i mig mat och dricka hela tiden. Bästa minnet är när jag sitter på pilatesbollen och han sitter bakom mig hela tiden och hjälper mig genom värkarna. Minns att jag ville krysta hur länge som helst men fick inte göra det. Minns också om att jag hela tiden bad om paus men det fick jag såklart inte, tyckte värkarna kom hela tiden. En barnmorska tvinga i mig en mandarin i utbyte mot att hon skulle undersöka mig och se om det var läge att krysta. Det var då hon höll undan kanten och jag fick provkrysta vilket startade de riktiga krystvärkarna. Efter förlossningen så bestämde jag mig för att aldrig göra om det igen, vilket inte har släppt riktigt ännu. Jag vill ju ha fler barn så det blir ju svårt då. Barnmorskan som förlöste mig lovade att nästa förlossning skulle ta halva tiden åtminstone. Nu är iallafall min lilla groda här och ja han var helt klart värd all smärta.
