Allmänt
Blodet innehåller röda blodkroppar. De kan se lite olika ut hos olika människor, och därför finns en indelning i de olika blodgrupperna A, B, AB och 0 (noll). Dessutom är blodgruppen antingen Rh-positiv, som är vanligast, eller Rh-negativ.
Om man är gravid med ett foster som har Rh-positiv blodgrupp och man själv har Rh-negativ blodgrupp kan man bilda antikroppar mot fostrets blod, om överföring av blod sker mellan en själv och fostret. Det kan vara riskfyllt för fostret. Det är ovanligt att det händer, men ibland kan små mängder av fostrets blod passera över till kvinnan. Det kan ske i samband med förlossningen eller om man till exempel gör ett fostervattenprov. Det är bara om man är Rh-negativ och bär ett Rh-positivt foster som man kan bilda sådana antikroppar.
Om blodet överförs i samband med förlossningen spelar det ingen roll för det barn som just har fötts. Om man blir gravid igen kan däremot nästa barn angripas av antikropparna och bli allvarligt sjukt. Om man är Rh-negativ och har fött barn testas därför alltid barnets blodgrupp direkt efter förlossningen genom provtagning av navelsträngsblodet. Om barnet är Rh-positivt får man en spruta med det förebyggande läkemedlet.
Förberedelser
Alla gravida kvinnor får sin blodgrupp testad tidigt i graviditeten. Man ska ha med uppgifter om sin blodgrupp till förlossningen eller vid andra kontakter med sjukvården under graviditeten.
Behandling
Om man är Rh-negativ och har fått ett Rh-positivt barn, får man sprutan med förebyggande läkemedel inom 72 timmar efter förlossningen.
Ska man genomgå till exempel ett fostervattenprov under graviditeten, får man även en spruta i samband med det för att förhindra att man bildar antikroppar mot fostret.
Sprutan brukar inte göra ont och man får inga biverkningar. Det vanligaste är att man får sprutan i skinkan.
Hur mår man efteråt?
Man blir inte påverkad av behandlingen, utan mår som vanligt. Det finns inte heller någon risk att fostret påverkas om man behöver få behandlingen under graviditeten.
